heartcry

Well, små saker som hänt; jag har gjort shrubs - fläder, hallon och jordgubb- och basilika är på gång i kylen nu.

Jag har haft lavendel gin i omgångar här. Tills min pojkvän druckit upp den alla gånger.

Chili vodka finns nu istället! Behöver hälla över den till en flaska dock.

Idag är första gången jag har en cocktail på papper och som ges ut till varenda bord på jobbet. Så nervös - och ledig.

Mina semesterförberedelser är i alla fall klara. Jobbmässigt då. Ska bara bestämma vilka looseners som ska vara på denna veckan och vilka det blir nästa vecka.

På tisdag flyger vi! Vi ska till Ungern, till Campus Festival i Debrecen, hälsa på hans familj och åka till Tokaji och Eger. Och jag har blivit lovad att vi ska äta gris som blivit grillad på spett en hel dag. Kunde inte låta bli att skratta när jag fick frågan om det, det är ju något jag sett i tecknade filmer som barn och har aldrig insett att man faktiskt gör sådant. Blev ännu mer nervös när jag fick höra "du kan vara lugn, du kommer sova när jag slaktar grisen så du kommer inte höra något" - som om det var världens struntsak. Han är full av överraskningar han.

Några tuffa veckor har det varit. Har varit stressad, känt att jag inte haft tid för mig själv, sovit konstigt och drömt mardrömmar.

Har blivit bättre senaste dagarna dock, och nu när jobbdelen innan semestern är klar känns det lite lugnare.

Nu ska jag i alla fall gå och köpa Coca Cola och sötsaker innan min mat kommer hem, och sen fortsätta titta på Ex On The Beach.

Det har varit mindre jobb än vanligt, även om maj månad kickar igång på en gång med fyra dubbla och ett singelskift, och nästa vecka blir det ännu mer. Dag ett av nio startade idag.

Hade en härlig ledig dag igår med R; lunch på hans lokala pub, en tupplur hemma innan vi städade hela lägenheten, Brewdog för varsin öl och ett telefonsamtal med mamma och sedan middag hemma framför Vänner. Skönt och avslappnande, rensade nog huvudet lite på oss båda. Måste försöka hitta en dag snart när vi kan gå ut på långpromenad och plocka fläder och annat smått och gott...

Äntligen har vi börjat planera för vår Spanien-resa också. Det blev inte av under påsk, men vi satsar på slutet av maj istället. Ungern i juli står också på reseschemat. Och jag har börjat planera för att köpa flygbiljetter till Sverige för jul redan nu, och så måste jag boka för i oktober också.

Skönt när man äntligen börjar komma i fas med hur lönen kommer in nu för tiden. Svårare än man tror när det hela tiden finns något nytt att köpa eller betala för.

Otroligt givande inlägg detta... Får göra ett till senare i månaden när jag förhoppningsvis har hunnit med någonting annat än jobb. Nu ska jag köpa godis och gå tillbaka till jobbet i alla fall.

Glömde helt bort att jag redan gjort ett inlägg denna månad, och blev så stressad över att göra ett till. Och började med detta innan jag mindes det förra. Aja!

 

Sverige är i alla fall kanon! Har nästan läst ut Nikki Sixx's bok (igen), la en sheet mask häromdagen och en peel off mask ikväll. Lyckats gå på tre promenader än så länge, ätit massa mat och inte alls så mycket sötsaker som jag brukar göra.

Åkte till Växjö i onsdags till Julia. Var på författarbesök med Sandra Beijer innan det blev dricka och utgång på studentpub och massor av dans. Avslutade kvällen med kebab på sängkanten innan vi somnade gott och länge.

Idag köpte jag en till burk av min älskade Primaluce och en ny Uniqu One, snabb fika bestående av avokado hos momo&mofa, hem och sminka sig snabbt och sedan direkt till Bredaryd för att fira älskade NeoBus som fyller 7 år idag. Tiden går så sjukt fort, för sju år sedan var han vara liten och pluttig och underbar. Underbar är han ju fortfarande såklart, och om sju år kommer jag säkert säga igen att han var "liten och pluttig" idag.

 

Imorgon står Ullared på förmiddagen och Monopol på kvällen på schemat. Jag har faktiskt en Guinness i kylen också som jag kanske borde dricka ikväll...

Äntligen är det vår. Det var i alla fall varmt igår när jag åkte till jobbet, och idag ser det varmt ut när jag tittar ut genom fönsret.

För första gången på drygt en månad har jag en ledig dag själv, och jag bestämde mig för att ta en paus. Somnade med smink på igårkväll och utan alarm (händer aldrig) och vaknade inte av något ljud alls på morgonen (händer nästan aldrig heller) förrän jag vaknde av mig själv 10:45. Diskade, gjorde frukost och åt i sängen framför en film innan jag somnade en liten stund. Vaknade nyss och måste lämna lägenheten för att handla lite saker.

Blir lite förvirrad över att vara ensam en hel dag; varenda dag har spenderats på jobbet, och på lediga dagar har det varit middagar ute, hemmalagade frukostar, luncher och middagar, en tripp till Brighton, öl och musikquiz på puben eller bara att krypa upp i soffan med varsin bok och sedan diskutera poesi, matlagning, cocktails och musik tills den ena har somnat för en liten tupplur. Och jag har tillåtit mig att vara lat med städning och hade en storstädning i torsdags efter att jag hade kommit hem från Brighton.
Det har förvisso gjort att min kropp helt plötsligt säger nej och det finns inte mycket energi kvar. Det gör ont att ständigt vara uppe och röra sig, hjärnan fungerar inte och jag har ju kunnat skylla på period brain, men det fungerar inte riktigt längre. Jag har dessutom varit sämst på att träffa folk; de få dagarna jag haft tillfälle till det har jag knappt kunnat lämna sängen. Och jag orkar ju inte bråka om att gå upp varenda dag, så det är lättare när man inte behöver gå upp själv.

Om 20 dagar är jag i Sverige igen. Denna gången i tio dagar där jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Har liksom inte så mycket som jag känner att jag måste göra, mer än att vila och läsa och umgås med familjen. Har inte så mycket ork till annat heller för den delen så jag är mer än nöjd med det.

Förhopningsvis blir det en liten tripp till Spanien också över påsk. Man får passa på när jobbet stänger i två dagar, haha! Tanken är ett spa-hotell, god mat och att bara vara.

 

Nej, nu ska jag tvätta ansiktet, borsta tänderna, klä på mig och ta på solglasögonen och traska till Hammersmith och Kensington High Street. På listan; bee pollen, lakan, ansiktsmasker och en skjorta till jobbet. Kanske ett par byxor.

Men alltså vilken start på året? Jobbat väldigt mycket som vanligt, men så mycket som hänt vid sidan av samtidigt! Önskar att jag kunde berätta allt, men det blir för långt. Men vi har i alla fall haft ännu en personalfest, otroligt kul! Började med mousserande vin från Nutbourne och kanapéer innan vi satt ner för en, vad jag vill minnas, femrättersmiddag och ännu mer vin från Nutbourne. Och efter det blev det ännu mer vin och musik och dans och helt plötsligt var klockan 2 på morgonen, och helt plötsligt var den 4:45 någonting och det blev dags för taxijakt.

Lite snurrigt dagen efter och jag tror inte jag riktigt lämnade min säng innan 20-tiden, så trött alltså!

Idag har dessutom denna tjej varit på äventyr - i West Sussex! Med en av ägarna till restauranten och tre andra inom företaget rullade vi iväg från Battersea klockan 10 på morgonen. Drack kanske lite för mycket öl igårkväll också så fortfarande lite snurrigt i huvudet, men det gick bra!

Vi började på vingården Nutbourne där "vi" gör vårt eget vin. Tittade på alla sorters vinrankor och hälsade på alpackorna innan vi gick igenom hela vinpressningsprosecessen (vet inte ens om det är ett ord?) och allt smått och gått som händer innan korken och etiketten är på. Såklart fick vi också prova vin som fortfarande var i tankarna; våra Nutty Wild, Nutty Brut och Nutbourne Bacchus.

Efteråt blev det dags för en snabb lunch innan vi rullade iväg till farmen.

300 acres mark, och så hängde vi med kossorna och hundarna och vägde en höbal, pratade om traktorer och andra maskiner, vad kossorna äter och massa annat.

När det blev dags att åka hem slocknade jag på en gång i stort sett, och vaknade när vi var i London igen.

Men vilken dag! Och så mycket frisk luft, och det luktade som somrarna hemma - trots att det är januari och det var mulet och lite dimmigt.

Nu är i alla fall skorna rena igen, och jag har nudlar i magen så det är dags att städa lite grann innan jag ska krypa ner i sängen och titta på Impractical Jokers och sova.

Sådär, nytt år och yadayada. Allt det där som alla säger hela tiden.
Tillbaka till jobbet igår, kääämpigt att gå upp mellan 7-7:30 på morgonen. Avslutade i alla fall dagen/kvällen med några glas vin efter stängning och sedan några drinkar på utestället rakt över gatan från jobbet. Kom hem i städad tid och vaknade 45 minuter innan mitt alarm idag. Alarm på lediga dagar behövs trots allt, annars sover jag ju lätt till 15-tiden - vilket leder till inget sovande på natten innan den där tuffa delen av veckan som kommer nu. Tre dubbla skift och en söndag.

 

Nej, ska fortsätta dagen nu och få något gjort. Har ju trots allt en att-göra-lista och satsar på att försöka komma iväg någonstans sen eftermiddag/tidig kväll för att komma ut från lägenheten lite grann.
Börjar med frukost; mannagrynsgröt.

Inlägg som detta fick mig att inse igen varför jag inte är aktiv här... Och med det sagt har jag ändå gjort ett inlägg den här månaden.

Helt plötsligt kom nyårsafton igen. Med dunder och brak känns det som.
Känns även som om hela året har varit som en enda dvala som i perioder har förvandlats till ett stort orkankaos.
Samtidigt som det känns som 2016 har varit endast några ögonblick kort.

 

Jag är trött på reminiscing, och mår inte heller tillräckligt bra för att göra det än (även om jag är på god väg). Detta år har gjort alldeles för ont och varit alldeles för plågsamt. Detta kommer för alltid varit året då jag under en period förlorade allt från Maslows behovspyramid. Där jag helt plötsligt stod blåslagen och ingenstans att ta vägen, och att jobba blev mitt sätt att försöka distrahera mig medan jag flyttade mig själv och två resväskor fram och tillbaka över London. Tack till mina vänner och deras familjer som tog in mig i deras hus och liv.

Någon pratade nyligen om när mattan dras undan under ens fötter och man faller omkull. Precis så - förutom att under min matta var det bara ett stort ändlöst hål.

För mig känns det mer som att jag blev sönderslagen och fortfarande försöker bygga ihop mig själv. För var det någonting som hände under årets gång så var det just det. Eller i mitt huvud hände det vid ett specifikt ögonblick. Slängd i golvet som en porslinsprydnad, tusentals bitar och flisor.

 

Trots majoriteten av mörka tider, oberäkneliga raseriutbrott och gråtattacker, ångestattacker och många och långa svordomsjargonger som aldrig slutat vänligt så har väl 2016 haft sina små lyckostunder också.

Jag menar, även om jag inte varit i Sverige lika mycket som jag velat i år så har jag ju fortfarande varit där. Jag har fortfarande fått mysa med Neo och Alvin, mina vänner och min familj. Och jag lärde mig också att man ibland får be om hjälp, man får ringa sin familj och storgråta och be dem boka dyra flygbiljetter för att komma och hålla om en. Och de gör det.

Jag fick se Kent igen. För sista gången förvisso, och det kändes som ett väldigt abrupt slut, men jag fick ändå se dem. Och efter det har jag nog lyssnat mer på Kent än jag någonsin tidigare gjort. Jag har introducerat så många människor för Kent, människor som inte förstår vad de sjunger men som prompt fortsatt lyssna på dem på svenska trots att engelska album finns tillgängliga.
En liten parantes är att när jag skrev ovanstående stycken spelades Gravitation och när jag precis var på väg att bryta ihop lite och börja gråta sjöng JB "En hand mot min strupe och andas blir svårt. En hand runt min hals klämmer alltför hårt". Perfect timing.

 

Jag bytte även jobb i år. Traskade ut från puben som varit mitt andra och första hem i två år, låg på soffan i en och halv vecka, lagade massor av mat och åt massor av mat. Efter det har det varit nytt ett äventyr nonstop. Galna arbetstimmar och för lite sömn, men roligare än någonsin. Men det har också bidragit till ett annorlunda välmående och nya prioriteringar, med en pint vatten direkt på morgonen när jag vaknar, och en pint vatten på kvällen innan jag går och lägger mig. Bara en sådan enkel sak som jag aldrig kunde få in i min vardagsrutin på tidigare arbetsplats.

 

Sedan måste jag också skriva om detta. Något annat som har bidragit till att jag börjat må bättre, och som plötsligt puttrar och sjuder konstant inom mig.
Det började lite grann med Kakans pod, Under Huden. Sedan när jag flydde från London för en tid i augusti och jag satt på soffan hemma hos mamma och klagade på hur dålig min hy var; finnig med stora pormasker och förstorade porer och bara allmänt äcklig kläckte mamma den fantastiska idén att jag skulle gå på ansiktsbehandling. Slutade med en kemisk peeling. Som slutade med att jag köpte en ansiktskräm med AHA-syra.
Klipp till någon månad senare när jag väl omfamnat en ny produkt i mitt liv och lyssnat på ännu mer pod;
Aspirinmask är en rutin (2-3 gånger i veckan) och jag är sååå mycket noggrannare med allt. Jag pillar mig inte i ansiktet lika mycket, tvättar slaviskt (även på lediga dagar och även om jag inte ska lämna lägenheten) och jag frös till is häromveckan när kvinnan från Clarins på Debenhams frågade om jag ville ha samples med en ansiktsskrubb och hon tittade oförstående på mig när jag förklarade att jag inte använder skrubb i mitt ansikte för att det sliter på huden.

Det är en euforikick att hitta en ny ansiktskräm att ha som substitut medan min Primaluce är slut, och det är en euforikick att i timmar sitta och Googla på vilka produkter jag kan tänkas vilja ha och använda. Och att få Googla i timmar efter produkter från Japan som min vän skulle kunna köpa till mig; LYCKA.
Att mitt personliga helvete till sist skulle leda till ett nytt intresse som får mig att må bättre.

 

Blev visst en liten reminiscing i alla fall, och längre än vad jag hade räknat med. Det slog mig på bussen hem idag från en vän (som snällt lät mig sova över igårnatt på grund av nytt ickeönskvärt husdjur) att bloggen faktiskt inte kan stå tom så mycket längre. Tanken att radera bloggen slog mig, men när det högg lite i hjärtat insåg jag att jag inte är redo för det.

Så några löften för det nya året:

Läs mer böcker.
Titta på mer dokumentärer. Speciellt om djur och musik.

Skaffa en hobby (om det så bara är att gå över gatan till puben för ett glas vin och att läsa en bok).

Yoga.

Uppdatera bloggen en gång i månaden - minst.

 

Det känns som saker jag kommer klara av. I alla fall de första fyra.
Och jag avslutade året med att gå förbi den där jävla lägenheten. Lägenheten med ångest och ilska och hål. Med huvudet högt och ett "jag har det minsann bättre idag än vad du någonsin kommer få det" i huvudet. Både på väg till min vän igårkväll. Och på väg hem idag. Till min lägenhet och mitt lilla rum med Kent-affischen. Sakta men säkert börjar jag sluta vara rädd för att röra mig ute på gatorna. Det borde vara ombytta roller.

Mamma har varit här, jag har haft ett av de bästa praten någonsin med min GM och på torsdag kommer syster. Och den sjunde åker jag till Sverige i tolv dagar. Tolv dagar där jag tänker gosa ihjäl mig med Neo och Alvin, dricka prosecco i mängder med bästis och kanske rida. Och vara ute i skogen. Att man kan längta så mycket efter att vara ute i skogen alltså...

För en gångs skull ska jag säga "fuck you" till London och jobb i nästa två veckor, och sedan är det några dagar i London med mamma och Peter.

Jag är mest bara arg nu. Ibland ledsen, men mestadels arg. Och en miljon frågor i huvudet, som jag aldrig kommer få svar på. Önskar jag hade en massa saker som jag inte behövde vara rädd om, vill bara ha ett helt rum att gå bananas i och slå sönder saker.

Istället blir det nog en tatuering snart. Någonting bra ska jag fan i mig få ut av detta helvete. Något bättre än att bara svära för mig själv hela tiden.

Men denna gång har jag varit i Sverige för att fira storkillen som fyllde 6 år, hängt med fina R på Harrys, bakat tårta och ätit Max-mat och pizza som en tok och haft en kväll med prosecco och shots med bästis. Alltså en himla fin vecka.

Lägenheten har varit sämre, trots inköp av möbler vi behövt och sådär. Våra element har varit trasiga i snart två veckor, men det ska de börja fixa på måndag efter många mail och telefonsamtal som inte varit allt för trevliga. Vill ju inte vara otrevlig mot agencyn, men när jag har blivit förkyld för att min lägenhet är kallare än det är utomhus är det nog. Får dessutom äntligen internet på måndag!

Jobbar på som vanligt, i lite sämre skick än vanligt. Har haft samtal med min GM för att göra upp en plan som förhoppningsvis kan få mig att må bättre, och jag jobbar mycket själv nu också med att börja med yoga igen, gå promenader och sådana typiska saker alla säger kan hjälpa en att må bättre. Har börjat fundera på att prova akupunktur också. Känns lite läskigt, men det ska tydligen fungera också vad jag har läst.

Bokade flygbiljetter till Sverige i fredags också, och nästan fredag får vi Sverigebesök av en vän från EBS-tiden här i London. Ikväll får vi England-besök också, men bara över natten.

Dags att börja jobba nu, ledig imorgon igen och det känns som jag har en miljon saker att göra. Men tänkte vara smart och slå några flugor i samma smäll så att säga.

Jag har fyllt 23, mamma och Peter kom till London över helgen och vi var på Evans & Peel och drack cocktails innan vi åkte till Defectors och T kom och hälsade på från Oxford. Dagen efter var vi på Bubbeldogs och åt sen lunch i form av hotdogs och champagne och sedan var det en liten cocktailbar-runda. Söndagen, vilket var min födelsedag, bjöd på en härlig Sunday roast på Parlour, massor av prosecco och någon cocktail. Vi hälsade på mitt jobb på kvällen där mina fantastiska stamgäster köpte en flaska prosecco till mig medan andra umgicks med mig och var lika fantastiska som alltid. Jag har verkligen världens finaste stamgäster!

Sedan blev det den första mars och jag och B fick nycklarna till vår lägenhet. Vår egna lägenhet. Och jag blev för första gången sambo på riktigt. Herregud vad konstigt det känns att säga att man är "sambo"...

Det har varit ett par lååånga veckor eftersom mycket inte alls var vad vi förväntat oss. Duschen har inte fungerat, varmvattenkranen i köket har varit trasig och handfatet i badrummet har läckt. Och det har absolut inte känts som ett hem, vårt hem. Men häromdagen hade vi en rörmokare här som fixade allt detta åt oss, i torsdags fick jag en leverans från Ikea med en massiv byrå till sovrummet som har satts ihop ikväll, och ett duschdraperi har införskaffats idag också. Produktiv dag med andra ord.

Och i söndags slogs jag av nyheten att Kent slutar. Och jag satt som ett barn i flera timmar och var superupprörd. Lyssnat massor på Kent i veckan och idag, tack vare Johan, fick vi biljetter till en spelning i Linköping i september. Kunde inte varit lyckligare. Nu ska det bra pusslas med semester och allt sådant för att få allt att klasha perfekt i september. Men det löser sig, det kommer bli perfekt! Bättre än perfekt faktiskt, om det är möjligt.

Nu ska jag ta och vara social mot min fina sambo och vår vän. Kan vara en bra idé när man ska agera värdinna, haha.

Vi hann i alla fall med mycket under veckan. Jag hann med en dag med minst 38 graders feber, vi åt middag på Bredaryds Wärdshus med Karro och Johan (vilket var den sista födelsedagspresenten till B men jag glömde min plånbok hos Karro så han fick betala ändå), vi var i Jönköping och åt lunch, fika hos momo&mofa, B hjälpte Johan slänga in ved och sedan hängde vi med pojkarna och åt pizza. Hela lördagen spenderades åt matlagning när jag slängde in B och mamma i köket. Min tanke var att de "bara" skulle laga middag tillsammans men han bestämde sig minsann för en trerättersmiddag. Fullt hus var det i alla fall, tror vi var 14-16 personer? Och sent blev det också, tror vi slocknade båda två på två sekunder vi 3.30-tiden. Men oj så roligt vi hade det! Och Neo hade så himla roligt med B och sa även att B var hans nya bästa vän.

Sedan kan man ju undra om den där feberdagen i Sverige var träning för vad som kom denna veckan. Jobbade torsdag-söndag förra veckan, som planerat och skulle vara ledig måndag-onsdag denna veckan. Vaknade i måndags med ingen energi över huvudtaget och ont i hela kroppen och låg bara i sängen hela dagen. Någon gång på eftermiddagen insåg jag att jag hade fått feber igen. Denna gången har det dock satt sig ordentligt, fortfarande febrig idag även om jag mår bättre innan tidigare dagar. B har varit på väg att ta mig till sjukhuset några gånger och i tisdags ordnade han med sin chef så han inte behövde jobba ett helt skift igår. Jag har alltså inte kunnat äta eller gå själv, jag har kräkts och igår kunde jag inte ta mig upp ur badkaret själv. Vi har någonstans mitt i allt detta haft diskussioner om vad jag borde äta och inte borde äta. Jag sa bestämt "allt som är lätt att få upp äter jag" medan B sa bestämt "jag bryr mig inte om det är lätt för dig att kräkas, bara du äter".

Imorgon blir i alla fall ännu en hemmadag och sedan får vi se de andra dagarna.

Nu blir det mer Community i sängen. Tror jag ska satsa på en liten promenad ikväll när B kommer hem från jobbet, har knappt varit utanför en dörr sedan jag gick till jobbet söndag morgon..

Jahaja, nytt år och allt. Firade julafton i lägenheten i London, åkte till Oxford tidigt på juldagen och firade jul där, tittade på fotboll och drack massa prosecco.

Såg nya Star Wars-filmen en tidig dag när Marshall ringde och väckte oss med "let's go and see Star Wars!!!!!!" och grät så många gånger under filmens gång.
Firade in det nya året med att jobba och skåla i champagne med arbetskamraterna och stannade till 6.30 på morgonen och drack prosecco i vår beer cellar.

Åkte återigen till Oxford i fredags för att fira B's födelsedag med hans bröder och brorsbarn. Var på en riktigt parmiddag för första gången och återigen mat och prosecco innan vi hälsade på en vän och fick en privatlektion i hur man egentligen ska göra squats.
Kom tillbaka till London igår och åkte nästan direkt på staff party på Camden Town Brewery. Slutade upp i Camden och sedan Soho och kom inte hem förrän klockan 5 på morgonen. Halvsov till 9.15, upp och jobba och fick sluta en timme tidigare.
Inatt åker vi på en veckas semester och vi ska bara njuta innan det blir nytt jobb för B och kanske ett nytt steg för mig.

Händer så himla mycket jobbmässigt nu och jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Alla förändringar som "borde" vara bra gör mig bara ledsen och stressad, och det är nästan jag som tjänar mest på allt som händer nu men jag kan helt enkelt inte vara glad för min egna skull. Den person som varit min GM i snart 1,5 år och som senaste halvåret har blivit en vän ska inte längre vara min GM och min stöttepelare jobbmässigt.
Jag antar att jag bara får njuta av de sista veckorna och göra de så bra som möjligt. Och samtidigt ta mig själv i kragen, pull myself together och möta en av mina största rädslor. Jag vet ju att jag kan göra detta. Måste bara sluta fjanta mig och bli tuffare. Det är ju trots allt mig de vill behålla och göra bättre. Får försöka tänka på det istället för allt sorgligt.

Packa det sista, duscha och krypa till sängs några timmar innan det bär av på äventyr.

Slänger även in en bild från jul, efter vår Christmas dinner och vi satte oss i soffan och B somnade på 30 sekunder.

Mycket, mycket jobb nu igen. December månad, urgh. Tydligen är det jul nästa vecka, känns inte riktigt som det? Hade julfeeling i början av december, men helt plötsligt har tredje advent varit och ah.. Här står jag med ett schema för denna veckan som säger att jag jobbar 59 timmar denna veckan. Minus 11 timmar nu då. Efter att ha varit inklockad i 7 minuter imorse började min mensvärk spöka värre än någonsin; hade en punkt i magen som gjorde så ont, så ont så att stå upprätt var det inte tal om, att andas var svårt, det blev svart för ögonen och jag kallsvettades värre än någonsin samtidigt som jag måste ha känts väldigt varm för min GM sa "I think you have a fever"? Minns att jag vid någon tillfälle tänkte "fuck this, jag ger upp och svimmar här och nu, det gör för ont" men var tvungen att klämma fram ett "Jamie, I don't feel very well" men mer än så kunde jag inte säga. Fick inte fram ord. Slutade med att jag kräktes, operation manager gav mig soda vatten med bitters och en tjuga för att ta en black cab hem. 33 minuter "jobbade" jag idag alltså.
Vilket suger, för en bokning i Library Room ikväll var från Universal Pictures?!?! Ville såååå gärna ha PDR ikväll. Istället fick jag lov att åka hem, sova med värmekudde och vakna 16.30 - med mens. Så nu kan ju mensvärksfanskapet ta och dra åt helvete och låta mig jobba resten av veckan. Om jag bara hade haft några jäkla paracetamol på jobbet imorse. 

Förhoppningsvis är trafiken inte så farlig idag, så B borde vara hemma från jobbet inom en kort framtid. Någon är på ost-duty ikväll kan jag ju säga. Haft cravings för ost i flera dagar; cheddar, blue cheese, brie.. ALLT. Och någon får göra kycklingvingar med blue cheese sauce också. Jag stannar i sängen, ähä.