pannan mot baren, nu spränger vi taket
Summering av 2012? Givetvis.
- Hade en fin period när jag kände mig nykär igen och som en hemmafru. Fuck that.
- Tittat igenom alla säsonger Buffy. Som bieffekt var jag en period ganska säker på att "the slayer" fanns..
- Bråkat mer än någonsin, skrikit mer än någonsin och gråtit mer än någonsin. Har heller aldrig använt frasen "dra åt helvete" så mycket som i år.
- Jag tog studenten efter flera år av ångest och sammanbrott inför prov och allt.
- Slapp arbetslösheten och gick i familjens fotspår i sann industrianda.
- Jag gick balen och var lycklig.
- Ulf Lundell kom fram och gav mig sitt munspel.
- Stod även bredvid honom på scen.
- Träffade Bingo Rimér på Centrum och hamnade även på efterfest med honom.
- Jag blev moster för andra gången till finaste Amiin (Alvin).
- Familje-tatueringen hamnade på mina revben också. Oh, the pain.
- Druckit mer vin är någonsin tidigare i år.
- Gått +-0 på vännerfronten; förlorat någon, fått tillbaka någon.
- Gråtit till 500 days of Summer en miljon gånger skulle jag gissa på.
- Var i finaste London och Edinburgh med min fruga.
- Såg Maskinen i Göteborg med Tess.
- Uppdaterade min gamla telefon till något mer modernt.
- Förlorade min dator i ett halvår. Den har dock återuppstått.
- Drack för mycket Red Bull i ett halvår och har nu varit utan Red Bull i drygt två veckor.
- Köpt alldeles för mycket kläder och alldeles för många dyra nagellack i år.
- Haft några spontana tripper till olika destinationer med Tess.
- Första halvåret tillbringade jag väldigt mycket tid i Hok och myste.
- Hade en smått galen tjejkväll här hemma med kinesmat, bastande och vin.
- Varit med om väldigt många urspårade utgångar med mina vänner.
- Var även på en hemmafest i London där nästan alla var gay.
- Börjat måla upp hur mina framtida hem ska se ut (först lägenhet och sedan en stooor villa någonstans).
- Gråtit till Ronja Rövardotter, P4's julkalender och Svenska Hjältar. Även lite grann när Neo lämnade tutten till tomten.
Nu kommer jag inte på mycket mer. Men vilken helvetes år det har varit. Nu kan jag inte annat än säga "fuck off" till 2012 och hoppas att 2013 blir jävligt mycket bättre.
Satsar på att få ha kvar mitt jobb så länge som möjligt.
Satsar på en bartenderutbildning och en flytt till ett annat land.
Satsar på att bli fri från allting som gör mig illa och att jag äntligen får lugn och ro i mitt huvud.
Nu jävlar ska allting bli bra!
Satsar på att få ha kvar mitt jobb så länge som möjligt.
Satsar på en bartenderutbildning och en flytt till ett annat land.
Satsar på att bli fri från allting som gör mig illa och att jag äntligen får lugn och ro i mitt huvud.
Nu jävlar ska allting bli bra!
håll i mig och släpp aldrig taget
Det känns som 2013 behöver lite mål. För 2012 hade inga, och det har ju gått skitbra i år, verkligen.
Så 2013 får bli året då det händer något bra. Så det så. Punkt slut.
Sedan var jag hamnar i världen vet jag inte
än, men jag tänker i alla fall göra något med mitt liv.
Sedan kan du ditt lilla jävla helvete fara åt helvete.
allt detta julfirande
Jag hoppar över att skriva om de senaste veckorna, förra blogginlägget är det som betyder något. Så direkt över till julfirandet!
Grötlunch här hemma med familjen som vanligt och efter det var det julklappsutdelning 1.0. Folk åkte vidare för ett andra julklappsfirande och Karro, Johan och Alvin åkte hem en stund och Neo var kvar hos oss. Han tittade på nästan hela Kalle Anka innan han blev lite rastlös så jag satte mig vid köksbordet med honom och lekte med pärlorna.
Efter Kalle drog vi på oss ytterkläderna och gick ut för att "greja" som Neo säger; skotta snö. Blev att åka snörutschkana också och sedan åkte Neo massa snowracer där Peten drog honom! Ååh, vad kul ungen hade, han bara skrattade och skrattade hela tiden, var helt varm i kroppen. Inte ens när han slog en frivolt över snowracern och hamnade i snön gjorde han något annat än att skratta, men han var nog lite chockad först och gjorde inga ljud och låg helt still, men sedan skrattade han igen.
Sedan gick vi in, efter att Neo sagt att han sett tomten och jag sa att vi måste vara inne då. Det var mycket "tomten kommeeeee" och vi tittade efter tomten i över en timme. Den sista stunden gick jag och bar på honom för att han inte skulle springa in på toaletten och titta genom fönstret och se "tomten" därifrån.
Och när tomten kom satt både jag och Karro och grät lite grann; Neo, storkillen, gav tomten sin napp! Åh, han var så söt när han gjorde det. Det blev fler julklappar och sedan dök lite nytt och lite "gammalt" folk upp och då blev det mat innan vi efter någon timme spelade en omgång av "Hur fan visste du det?".
Det har varit mycket, mycket "poppa" och "springer" och "snujja" idag från Neo och jag blir helt lipig av att tänka på hur duktig han är som varit igång verkligen hela dagen och inte varit vidare tjurig förutom någon liten gång.
Finaste Alvin har nästan bara sovit och gör inte mycket väsen av sig än så länge, men han var med och var fin!
Imorgon (läs idag om man hellre skulle vilja det) blir det middag och utgång i Jönköping med finaste tjejerna! Mys. På onsdag är det kalkonmiddag hos momo&mofa. Sedan är det dags för jobb torsdag-fredag innan jag är långledig igen inför och över nyår.
Grötlunch här hemma med familjen som vanligt och efter det var det julklappsutdelning 1.0. Folk åkte vidare för ett andra julklappsfirande och Karro, Johan och Alvin åkte hem en stund och Neo var kvar hos oss. Han tittade på nästan hela Kalle Anka innan han blev lite rastlös så jag satte mig vid köksbordet med honom och lekte med pärlorna.
Efter Kalle drog vi på oss ytterkläderna och gick ut för att "greja" som Neo säger; skotta snö. Blev att åka snörutschkana också och sedan åkte Neo massa snowracer där Peten drog honom! Ååh, vad kul ungen hade, han bara skrattade och skrattade hela tiden, var helt varm i kroppen. Inte ens när han slog en frivolt över snowracern och hamnade i snön gjorde han något annat än att skratta, men han var nog lite chockad först och gjorde inga ljud och låg helt still, men sedan skrattade han igen.
Sedan gick vi in, efter att Neo sagt att han sett tomten och jag sa att vi måste vara inne då. Det var mycket "tomten kommeeeee" och vi tittade efter tomten i över en timme. Den sista stunden gick jag och bar på honom för att han inte skulle springa in på toaletten och titta genom fönstret och se "tomten" därifrån.
Och när tomten kom satt både jag och Karro och grät lite grann; Neo, storkillen, gav tomten sin napp! Åh, han var så söt när han gjorde det. Det blev fler julklappar och sedan dök lite nytt och lite "gammalt" folk upp och då blev det mat innan vi efter någon timme spelade en omgång av "Hur fan visste du det?".
Det har varit mycket, mycket "poppa" och "springer" och "snujja" idag från Neo och jag blir helt lipig av att tänka på hur duktig han är som varit igång verkligen hela dagen och inte varit vidare tjurig förutom någon liten gång.
Finaste Alvin har nästan bara sovit och gör inte mycket väsen av sig än så länge, men han var med och var fin!
Imorgon (läs idag om man hellre skulle vilja det) blir det middag och utgång i Jönköping med finaste tjejerna! Mys. På onsdag är det kalkonmiddag hos momo&mofa. Sedan är det dags för jobb torsdag-fredag innan jag är långledig igen inför och över nyår.
jag fick ett munspel!
Okej, detta får ett alldeles eget blogginlägg. Bara för att i min värld är det så jäkla stort att det har hänt.
Sååå, i lördags var det alltså Lundell som gällde. Lisebergshallen, Göteborg, sista spelningen på denna turnén. Sittplatser uppe på läktaren. Blev senare att jag, moster och mamma går ner och ställer oss vid sidan av scenen och sittplatserna och vi kommer bara längre och längre fram. Omedvetet. Men man får minsann inte gå och ställa sig framför scenen så man stod ivägen för de som satt därvid.
Och till slut bryts det. Alla rusar fram och ställer sig framför scenen. Var hamnar jag? Mitt emot Lundell. Utan kravallstaket. Jag hade alltså kunnat hoppa upp på scenen och springa fram till honom! Bara det var så jävla stort, brukar annars vara en ganska bra bit mellan kravallstaketet och scenen, och sedan har jag ju heller aldrig stått mitt emot honom i några timmar, utan till vänster om honom.
Som vanligt på en Lundell-konsert hoppas jag att jag skulle lyckas få tag på ett plektrum eller en spellista eller något annat litet som aldrig händer (förutom -09 på Borgholm när jag fick hans vattenflaska). Sedan drar han fram ett munspel, spelar lite på det och sedan ligger det framför mig. Och innan jag hinner reagera är det många andra händer där som försöker ta det, vilket mannen bredvid mig lyckades med. Besvikelse till tusen. Men jag fortsätter att le och sjunga med och klappa händerna och undrar lite "var det där munspelet menat till mig?" och lekte lite smått med tanken att han skulle ta fram ett nytt, spela lite och komma fram med det till mig. "Löjlig fantasi, kommer aaaaldrig att hända" tänkte jag på en gång.
Fortsätter titta på Lundell. Ett lurigt litet leende skymtas. Han tar fram ett nytt munspel ur byxfickan, spelar lite och går framåt mot publiken. "Han kommer fram kasta ut det till någon annan jävel nu".
Men... Eh, karl står för tusan framför mig. Munspelet är kvar i hans hand. Ett ganska hårt grepp medan han viftar bort andra händer. Och han tittar på mig och viftar lite med munspelet framför mig.
Längsta sekunden i mitt liv. Nu i efterhand känns det som allt gick i slow motion utan ljud när jag sträckte ut handen och tog munspelet. Om jag nuddade hans hand? Inte en jävla aning, all min fokus låg i att inte tappa munspelet.
När jag stod där med det i handen började jag gråta av lycka. Utan tårar vill säga.
Sedan trodde jag att det var sista överraskningen för kvällen, så framåt slutet ställde jag mig och försökte ta lite bra bilder på Bark och de andra. Jag hade precis tagit en bild och ser hur någon ur publiken är uppe på scenen. Sedan ser jag mamma bara ta ett skutt upp och jag kommer efter. Och hamnar bredvid Lundell! Tills mamma kom och ställde sig emellan mig och honom. Där stod vi resten av låten. Sedan var det slut. Bästa inledningen på julen någonsin.
Igår såg jag dessutom på Instagram att någon skrivit som bildtext till någon Lundell-konsert under turnén "vi är lyckliga nu" som "svar" på hans låt Är vi lyckliga nu?.
Och ja, i alla fall jag, är jävligt lycklig nu.
Sååå, i lördags var det alltså Lundell som gällde. Lisebergshallen, Göteborg, sista spelningen på denna turnén. Sittplatser uppe på läktaren. Blev senare att jag, moster och mamma går ner och ställer oss vid sidan av scenen och sittplatserna och vi kommer bara längre och längre fram. Omedvetet. Men man får minsann inte gå och ställa sig framför scenen så man stod ivägen för de som satt därvid.
Och till slut bryts det. Alla rusar fram och ställer sig framför scenen. Var hamnar jag? Mitt emot Lundell. Utan kravallstaket. Jag hade alltså kunnat hoppa upp på scenen och springa fram till honom! Bara det var så jävla stort, brukar annars vara en ganska bra bit mellan kravallstaketet och scenen, och sedan har jag ju heller aldrig stått mitt emot honom i några timmar, utan till vänster om honom.
Som vanligt på en Lundell-konsert hoppas jag att jag skulle lyckas få tag på ett plektrum eller en spellista eller något annat litet som aldrig händer (förutom -09 på Borgholm när jag fick hans vattenflaska). Sedan drar han fram ett munspel, spelar lite på det och sedan ligger det framför mig. Och innan jag hinner reagera är det många andra händer där som försöker ta det, vilket mannen bredvid mig lyckades med. Besvikelse till tusen. Men jag fortsätter att le och sjunga med och klappa händerna och undrar lite "var det där munspelet menat till mig?" och lekte lite smått med tanken att han skulle ta fram ett nytt, spela lite och komma fram med det till mig. "Löjlig fantasi, kommer aaaaldrig att hända" tänkte jag på en gång.
Fortsätter titta på Lundell. Ett lurigt litet leende skymtas. Han tar fram ett nytt munspel ur byxfickan, spelar lite och går framåt mot publiken. "Han kommer fram kasta ut det till någon annan jävel nu".
Men... Eh, karl står för tusan framför mig. Munspelet är kvar i hans hand. Ett ganska hårt grepp medan han viftar bort andra händer. Och han tittar på mig och viftar lite med munspelet framför mig.
Längsta sekunden i mitt liv. Nu i efterhand känns det som allt gick i slow motion utan ljud när jag sträckte ut handen och tog munspelet. Om jag nuddade hans hand? Inte en jävla aning, all min fokus låg i att inte tappa munspelet.
När jag stod där med det i handen började jag gråta av lycka. Utan tårar vill säga.
Sedan trodde jag att det var sista överraskningen för kvällen, så framåt slutet ställde jag mig och försökte ta lite bra bilder på Bark och de andra. Jag hade precis tagit en bild och ser hur någon ur publiken är uppe på scenen. Sedan ser jag mamma bara ta ett skutt upp och jag kommer efter. Och hamnar bredvid Lundell! Tills mamma kom och ställde sig emellan mig och honom. Där stod vi resten av låten. Sedan var det slut. Bästa inledningen på julen någonsin.
Igår såg jag dessutom på Instagram att någon skrivit som bildtext till någon Lundell-konsert under turnén "vi är lyckliga nu" som "svar" på hans låt Är vi lyckliga nu?.
Och ja, i alla fall jag, är jävligt lycklig nu.
jag skjuter upp dig, tills jag har dig i blodet
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
och vid din kind fladdrar imman som en dröm
Oh jisses. Imorgon är kanske min nästsista jobbvecka över... Imorgon är det utbildning och sedan personalfest på kvällen. Ser verkligen fram emot det.
På lördag är det minisim med Neo också, sedan ska jag sova innan jag ska åka till Tess på kvällen. Myyyys.
Har inte hänt mycket senaste tiden. Jobbade härom helgen, förra helgen var det Bongo med fina vänner på fredagen, julbord på lördagen och lite städning av rummet på söndagen. Kom inte speciellt långt, men ska försöka göra klart på söndag.
Någon dag i förra veckan var jag barnvakt till Neo också. Vi byggde en tågbana, tittade på "to haaj", åt mackor, stirrade upp varandra till max och lekte barnvänliga hopp- och springlekar i soffan. I slutet fick jag massor av kramar och pussar också :)
I onsdags förra veckan var Kim här ett par timmar, och igår medan jag jobbade åkte han hem hit och hämtade mig när jag slutade så var bara att slänga i sig lite mat, duscha snabbt och sådant innan jag kröp ner i sängen bredvid mannen min. Åh, känns som det var flera år sedan jag sov bredvid honom!
Idag jobbade jag till 21 bara, kom hem och färgade håret och har ätit en stor skotsk frukost framför dokumentären om Hitlers kvinnor.
Nu blir det dock en cigarett och sedan sängen.
