heartcry

Vid denna tiden för ett år sedan kurade jag och Yvonne ihop oss i en säng på hostlet för att titta på valvakan under vår första kväll i London, medan andra gick ut för att dricka.
Tänk att det är ett år sedan vi flyttade hit. Ett år sedan vi påbörjade något helt nytt. Åh, jag minns hur nervös jag var inför allting att jag inte ens hade någon energi att vara exalterad. Känner ju fortfarande lite så, men inte på samma sätt.

Känns konstigt att veta att jag varit här i ett år redan, samtidigt som det känns som att jag alltid har varit här.
Jag som bara skulle vara här ett halvår, jag visste inte ens om jag skulle tycka om livet här. Första månaderna ville jag bara flytta tillbaka till Sverige, strunta i allt. Men jag skulle ta mig fan stanna. Vilket lönade sig; nu bor jag ihop med de bästa tjejerna i London, i vår egna lägenhet dessutom. Jag har, med vissa undantag, de bästa kollegorna man kan ha, och jag spenderar nästan all min fritid med de bästa personerna jag har i London. Att en av dem lämnar för Australien om knappt två månader tänker jag inte tänka på idag, eller någon annan dag heller.
Självklart längtar jag efter tystnaden i lilla Forsheda ibland, speciellt när jag sover hemma och vaknar av sirener utanför fönstret.

Men ikväll ska det drickas öl på lokalpub, så fort Yvonne kommer hem från jobbet. Under tiden ska jag lyssna på P3 Dokumentär och diska.