låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer.

Visst, jag vill inte ha ett mögelskadat hus, men det vore fan värt det för att slippa dessa jävla kräk som kallar sig själv för spindlar.
Som tur var hade mamma och Peter precis kommit hem när jag upptäckte denna gigantiska och enormt äckliga varelse med åtta ben och åtta ögon på väggen bakom datorskärmen, så jag kunde skrika och springa uppför trappan och stå där och hyperventilera och gråta tills Peter dödat den istället för att stå där och halvt dö tills dem kom hem och hittade mig på hallgolvet. Så, snart är det farväl källare, för du blir invaderad av spindlar och andra äckliga kryp!
I alla fall sitter jag med Robins ena sko i knät och jag skakar som fan, samtidigt som Winnerbäcks vackra röst finns till för att lugna mina nerver ikväll.

Och för den som bryr sig mår jag inte alls bra för tillfället. Fysiskt alltså; huvudvärk, illamående och allmänt slut i kroppen. Funderar på att vara hemma imorgon och vila upp mig inför onsdagen. Vi får se hur det blir med det..

För att helt byta ämne och pigga upp allting med; jag ska träffa min Soffpotatis på torsdag! Älskade Ida som jag inte träffat på hur länge som helst, och denna underbara människa som hjälpt mig otroligt mycket i väldigt många stunder.

294 dagar kvar nu med, sen gäller det!


Det är nojor och normer, neuros och rosa neon,
och tomma tal i telefon.

Du säger att jag har en liten värld.
Men den är snygg och full av flärd!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0