heartcry

Jag har nog ingen. Faktiskt.
Jag är sådan person som fortfarande är ung och ska leva livet, men som ändå hade sådan ångest över att fylla 15 att jag inte visste hur man andades ibland. Och egentligen är det inte födelsedagarna som är bra, egentligen är det själva firandet jag har med mina kompisar.
För varje födelsedag/firande med släkten är likadant; de kommer hit och jag har bakåt min sockerbomb till tårta, vi äter och jag får lite presenter och sedan åker de and that's it. Kortfattat då alltså.
Men när jag firar med mina vänner är det helt annorlunda typ; nu när jag fyllde 17 fick jag doughnuts med tända ljus på, fru lagade sin mumsiga kinesmat, vi dansade massvis och jag tror dessutom vi tittade på lite underliga program på TV också.

Så, jag säger att firandet för min 17-årsdag med mina pompisar är min favoritfödelsedag än så länge, men givetvis kommer firandet med mina pompisar nu när jag fyller 18 bli ännu bättre med Pipes of Scotland, Bongo, Centrum och Amor osv! Även om jag kommer sakna det yngsta äcklet väldigt mycket då hon inte firas på krogen förrän en månad senare.