mitt leende som sköld, mot tårarna som föll

Jag spenderar ju som sagt kvällen med Elfen Lied och Grey's Anatomy nerbäddad i min säng.
Till och med så nerbäddad att jag inte orkade gå upp och påminna mamma om att sätta in mitt studiebidrag utan jag tog mobilen och ringde till hemtelefonen. Mamma skrattade åt mig, sedan sa hon "det här är ju löjligt, jag kommer inte till dig istället!" och sedan hörde jag hur hon skrattade innan hon kom in och då skrattade hon ännu mer åt mig.

Sedan berättade hon att hon hade hittat en gaaammal kompis på Facebook och skickat ett meddelande till henne och fått ett svar. Jag frågade först bara om det var henne vi köpte vår gamla katt Torsten av, sedan om de hade bott i en lägenhet. Mamma berättade att de hade bott i en lägenhet och sedan i hus efter att de flyttat någon annanstans, så satt jag och funderade en liten stund innan jag frågade "jo, men bodde inte de i ett gult tegelhus?".
Där är ännu ett bevis för att jag bara kommer ihåg små obetydliga saker från min barndom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0