rusningstrafik

Jag antar att Du gömmer Dig under täcket nu
inatt; denna kalla natt.
Det är ett sätt att stänga av.
Och där kan tankarna få tänka som dom vill.
Där finns inga flimmerljus som hjälper till.
I tunnelbanedån dövas dom inre, tysta skriken.
Det är svårt att få en plats här
i rusningstrafiken.
Allting går så fort.
Sen nån har sagt att tid är pengar
går vi på.
Fast tiden är väl gratis, vad jag vet.
Sömntabletter tycks va effektivare än sängar.
Sen närdå?
Vi irrar vidare i rusningen, i varsin ensamhet.
Jag antar att Du proppar hjärnan full med
Panodil och Cipramil.
Det är ett sätt att hänga med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0