som ett åtråvärt hopp i en tung tristess.
Kollade precis skolmejlen, och tydligen hade jag haft väldigt rätt angående min frånvaron från matten. Whoop whoop! Skoljävel..
Och på tal om skolan åkte jag inte dit. Jag försov mig otroligt mycket och vaknade av att tandläkaren ringde och ville ge mig en ny tid. Sen hoppade jag upp och insåg att jag har ingen jävla aning om vart mina mjukisbyxor är så.. Jag åkte inte till skolan. Ähähähä. Jag har dessutom ont i huvudet efter att ha ryckt upp det fort som fan i sömnen när jag vaknade till APTBS och att jag sitter vid datorn utan linser/glasögon.
Men nu väntar antingen musik osv eller vänner och mat.. Tror Vänner och mat kallar mest!
Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år
Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår
Tills jag sa "Väntar du på nån eller vill du bli min?"
Du sa "Vad svarar man på sånt?", jag sa "Man svarar nog ingenting"
Men lägg armarna runt mig och slit ut vad jag har
Och gräv i det dunkla med sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad av
Kommentarer
Trackback
