heartcry

Jag kvävs lite i nostalgi. Nostalgi av hur livet var för ett dygn sedan, hur det var för månader sedan. Jag kvävs av att tänka tillbaka och se hur mitt liv var för ett år sedan. Egentligen räcker det med ett halvår; massa kilon mindre, en tankeverksamhet helt olik den jag har idag, nätter som jag trodde bedövades av vakna timmar, dagar som drevs bort med cigaretter och powerkings.
Ibland känns det fortfarande helt nytt att inte vara kvar där. Och nya saker är skrämmande, därför ska jag inte tänka på det. Men det gör jag ju ändå. För det går inte att skjuta undan nu när de där små minuterna tickar närmre och närmre natten, för det är ju då man tänker som mest. På nätterna. Det är då hjärnan lever sitt egna liv om man inte försöker stoppa den på något sätt, distraherar den.
I natt blir det nog att distrahera hjärnan med Grey's Anatomy och The Heroin Diaries, skolan imorgon... Kanske jag åker till. Jag behöver lite tid för mig själv, lite tid för att stänga in mig i min egna värld igen, isolera mig från omvärlden - och den tiden får jag bäst tillgång till om jag slipper störas av människor och får ligga och titta på Arsene Lupin och någon annan film hela dagen.
Jo, snart mår jag bra, bra, bra. Det löser sig, distraktion och nattmat är väl det enda som behövs. Det brukade i alla fall vara så...