men ingenting är värt det när leva blivit rädsla
Jävla idioti att ens tro på någonting abstrakt!
Det är ta mig fan sanningen ord sagda av mig själv idag. Jag behöver någon jag kan skrika ut min ångest till, någon som kan hålla om mig och torka mina tårar. Och egentligen finns det bara en person som duger till det från min sida just nu, men det finns en ursäkt från din sida till att du ska slippa.
I alla fall, om en månad sitter jag nog i Örebro, full och glad och omringad av okända människor på en festival jag blev medbjuden till av Svampbob himself när jag och Låväh träffade på honom på June idag. Kan någon annan, kan jag. Och just nu längtar jag jävligt mycket till det. Men egentligen vill jag nog inte följa med, jag vill tillbringa den helgen med glada tankar och bra samvete...
Tungan är nypiercad och svullen; impuls från Jessiicas sida idag på multimedian om att hon skulle pierca tungan. Fan, go for it, nu jävlar ska den sitta där! Jag bryr mig inte. "Det är fan värt att det kommer göra ont". Eh, just nu är jag inte riktigt säker. Att ta ett bloss på cigaretten gör ont. Hela munnen gör ont. Att svälja gör ont. När jag gjorde tappra försök att äta kyckling/wokgrönsaker/nudelsoppa droppade staven neråt istället för uppåt och jag var bergsäker på att jag svalt kulan och att staven låg lös i munnen så in med fingrarna i munnen och där satt både staven och kulan kvar.
Ska nog göra ett tappert försök att svälja ner en ipren snart med.
Bilen var såld. Mango. Kör väl en ny jakt. Finns en sådan jag vill i Norrköping, meeen, den är både obesiktad och oskattad, inte speciellt skönt att behöva trixa med det, och antagligen (jag med min helvetes jävla mangootur) kommer det vara trettio miljoner jävla fel på bilen och för att göra det extra jobbigt skulle väl servon och lamellerna jävlas.
Just nu raderar jag alla ord som påminner om dig ur mitt ordförråd, funderar på hur jag ska ta mig igenom den här natten utan min Håkan-tröja framför näsan och hela tiden en cigarett mellan fingrarna. Jag gör om mig själv för mitt eget bästa och hoppas att soluppgången får mig att återgå till hur jag brukar vara.
Det är ta mig fan sanningen ord sagda av mig själv idag. Jag behöver någon jag kan skrika ut min ångest till, någon som kan hålla om mig och torka mina tårar. Och egentligen finns det bara en person som duger till det från min sida just nu, men det finns en ursäkt från din sida till att du ska slippa.
I alla fall, om en månad sitter jag nog i Örebro, full och glad och omringad av okända människor på en festival jag blev medbjuden till av Svampbob himself när jag och Låväh träffade på honom på June idag. Kan någon annan, kan jag. Och just nu längtar jag jävligt mycket till det. Men egentligen vill jag nog inte följa med, jag vill tillbringa den helgen med glada tankar och bra samvete...
Tungan är nypiercad och svullen; impuls från Jessiicas sida idag på multimedian om att hon skulle pierca tungan. Fan, go for it, nu jävlar ska den sitta där! Jag bryr mig inte. "Det är fan värt att det kommer göra ont". Eh, just nu är jag inte riktigt säker. Att ta ett bloss på cigaretten gör ont. Hela munnen gör ont. Att svälja gör ont. När jag gjorde tappra försök att äta kyckling/wokgrönsaker/nudelsoppa droppade staven neråt istället för uppåt och jag var bergsäker på att jag svalt kulan och att staven låg lös i munnen så in med fingrarna i munnen och där satt både staven och kulan kvar.
Ska nog göra ett tappert försök att svälja ner en ipren snart med.
Bilen var såld. Mango. Kör väl en ny jakt. Finns en sådan jag vill i Norrköping, meeen, den är både obesiktad och oskattad, inte speciellt skönt att behöva trixa med det, och antagligen (jag med min helvetes jävla mangootur) kommer det vara trettio miljoner jävla fel på bilen och för att göra det extra jobbigt skulle väl servon och lamellerna jävlas.
Just nu raderar jag alla ord som påminner om dig ur mitt ordförråd, funderar på hur jag ska ta mig igenom den här natten utan min Håkan-tröja framför näsan och hela tiden en cigarett mellan fingrarna. Jag gör om mig själv för mitt eget bästa och hoppas att soluppgången får mig att återgå till hur jag brukar vara.
Kommentarer
Postat av: karro
I told you so.....
Trackback
