heartcry

Metaltown. Metal-fucking-town. Om man bortser från allt dåligt med hur scenerna var placerade, hur de hade "skapat" busskön på fredagen och lite grann med vädret så var det the time of my life.
Khoma var inte bra live.
System var kungliga, men kunde varit så jääävla mycket bättre.
BMTH var hur jävla bra som helst; moshpits överallt, en Wall of death, gitarristen klättrade tio meter upp i ljusriggen och fortsatte spela där, Oliver fick hela publiken att slänga sig framåt och nästan slåss för en high five (jag försökte, men gav upp rätt fort). Och jag har fått höra "Diamonds aren't forever" och "Chelsea smile" live. Fyfan vad bra!
Korn. Det finns inga ord. Från början till slut - helt underbart. Det bästa jag någonsin sett.
Volbeat var dock sjukt bra live, men jag hade hellre velat ha Korn på den där scenen med deras speltid.

Det förtärdes alkohol, några armbågar sattes i huvudet på några och ett knä for upp i hopp om en pungspark under System (elakt, ja, men det gjorde lika ont på mig när han hoppade på mina fötter), under Korn hoppade jag att en liten grabb skulle få min armbåge i tinningen och tuppa av för att han hade så mycket plats framåt med envisades med att stå på mig (jag hämnades lite mer genom att ha handen på hans axel och lägga halva min tyngd på honom när jag hoppade), regnet under Korn var hur underbart som helst och sminket bara rann, mina ben gav upp efter Korn och nu kan jag inte gå normalt, ännu mindre gå i trappor. Tar mig nästan fem minuter att gå ner för trappan och genom köket till toaletten här borta. Dessutom har jag sammanlagt tre blåmärken på fötterna, och minst tre på vaderna/smalbenen efter Metaltown + ett blåmärke jag fick dagen innan.

Jag var duktig och glömde kompaktkameran hemma och mobilbilder är ju så underbara, så det finns inte.
Bring me the horizon på första bilden och den andra bilden är från innan Korn börjat spela.