här står nu hon med huvudvärk och svär i grubblerier

Lars Winnerbäck har hållt mig sällskap i huvudet hela dagen; det bara är någonting med Winnerbäck och vår. I och för sig håller hans låtar alla årstider, men våren och sommaren speciellt. Kanske för att jag älskar att sitta i solen och lyssna på Winnerbäck, eller vänta på bussen/tåg/en människa med Winnerbäcks röst i öronen och solglasögonen på medan solen lyser mig rakt i ansiktet och jag har en cigarett i handen.
Sådana små enkla saker i livet som gör en någorlunda lycklig. Om man bara kunde leva på det för resten av livet; då hade jag varit världens lyckligaste människa tror jag. Eller om man kunde spara känslan i en burk och ta lite ur den för varje gång man blir ledsen och inte vill vara det.

Jag har även konstaterat idag att jag vill bli en sådan människa som sitter och tittar på teatrar. Jag tycker om det; för mig är det nästan som att läsa, fast utan boken då.
Jag och Anna såg Gökboet idag i skolan, och det var så jäkla bra! Måste säga att teatertreorna är hur bra som helst på att agera, och allting fungerade; man fick skratta och vara allvarlig med bra mellanrum, och jag tror knappast jag var den enda som grät vid ett tillfälle.
Men jag ska nog bli en människa som ser mer på teater (impulsplaner från min kulturella sida strikes again).

För att dessutom notera något mer är jag knappt trött. Jag fryser som alltid när jag är trött, men jag är inte trött. Så jag tänkte vara bra i natt och plugga lite, och samtidigt kanske skriva om jag finner någon inspiration till det under nattens gång.
Jag hade massa i huvudet tidigare under kvällen, men allt sådant försvinner ju från mitt huvud när någonting inträffar och stör mitt tankesystem.

Mamma räddade min kväll med när hon kom hem efter jobbet. Och egentligen känns det inte så bra att sitta och ljuga för henne och säga att ingenting har hänt, och det var svårt att komma på en ursäkt till varför jag såg så utmattad, trött och ledsen ut.
Vi pratade i alla fall om massa annat, och hon sa att hon kunde hämta mig i Skillingaryd på fredag efter Håkan, så varenda jävel som nästan tvingat mig att sova utomhus kan slänga sin sovplats i väggen.
Sedan drack jag en kopp te och tittade på Sveriges Mästerkock med mamma, skrattade åt gotlänska "chokladmuss" och blev lite småhungrig av att se några maträtter med gös. Men ingen nattamat här inte; mat blir man trött av och somnar jag nu sover jag säkert tolv timmar och bara vänder på mig när mamma ska försöka väcka mig.
På tal om mat blir det även Bambu på lördag också. Så nu har ännu fler människor någonting att slänga i väggen.

Och det blir ett litet tafatt försök att få med lite färg i det här inlägget nu. Men det behövs verkligen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0