dress up for love now, dress up for love
Oh, gud vad vackert Popadelica var igår!
Startade med Familjen följt av Little Marbles, Tove, Jonathan Johansson, Veronica Maggio, Royal Republic och sist Daniel Adams-Ray. Och utav det här var Royal det bästa på hela dagen. Sångaren var vacker, jag lyckades ta på hans på bröst med fingertopparna, publiken tog av sig tröjorna, Fjanton fick en trumpinne som jag slickade på, och de var så helvetes jävla bra! Fick verkligen igång publiken, sa massa roliga saker, skämtade osvosv. Precis som jag vill att artister ska vara på scen. Sedan att jag har ont i nacken efter min "headbangning" (jag kan det verkligen inte) och har blåmärken lite överallt är det värt. Så otroligt jävla värt.
Förutom blåmärken från Royal har jag ett avlångt och smalt blåmärke på låret. Tog mig ett par timmar att komma ihåg att jag trycktes ihop som en jävla sardin bland alla människor när dörrarna till Veronica öppnades igår och fick den där trästolpen utanför Teaterladan rakt in i benet. Inte nog med det stod alla på mina fötter och jag blir arg när folk står på mina fötter och trycker ner hälen hårdare när jag försöker komma loss så den där stackars bruden höll jag nästan på att slå till innan jag kom loss.
Låvähs arm såg lagom rolig ut efter det; uppskrapad mot den där stolpen, svullen och något stort blåmärke direkt efter att hon kommit loss.
Ännu en anledning till att hata människor; respekten försvinner på konserter. Fick en galen asiat bakom mig också på spelningen som lutade sin arm på mitt huvud och puttade på allt och alla runt omkring. Och han höll aldrig käften heller, han stod och babblade hela tiden.
Jag träffade dessutom Julia från Little Marbles och fick en autograf. Och förra året snodde jag Popadelica-planscher till alla och i år snodde jag en till mig själv igen. Vad fick jag veta ett par timmar senare? Jo, att de var gratis.
Natten spenderades hos Kims mamma. Kim fick komma och hämta mig i Värnamo efter Popadelica, längre skjuts gick inte att få, men jag klagar inte, det var snällt bara att få skjuts ända dit! Och det var så jävla skönt att slippa mardrömmarna för en gång skull; första mardrömsfria natten på ett tag, nu var det bara massa konstiga drömmar som jag trodde var verklighet när jag vaknade.
Nu sitter jag och lyssnar på Royal Republic och ska skriva klart samhällskunskpen innan jag lämnar in den och samtidigt mailar den till Jessica ifall hon skulle hinna göra det sista ikväll.
Startade med Familjen följt av Little Marbles, Tove, Jonathan Johansson, Veronica Maggio, Royal Republic och sist Daniel Adams-Ray. Och utav det här var Royal det bästa på hela dagen. Sångaren var vacker, jag lyckades ta på hans på bröst med fingertopparna, publiken tog av sig tröjorna, Fjanton fick en trumpinne som jag slickade på, och de var så helvetes jävla bra! Fick verkligen igång publiken, sa massa roliga saker, skämtade osvosv. Precis som jag vill att artister ska vara på scen. Sedan att jag har ont i nacken efter min "headbangning" (jag kan det verkligen inte) och har blåmärken lite överallt är det värt. Så otroligt jävla värt.
Förutom blåmärken från Royal har jag ett avlångt och smalt blåmärke på låret. Tog mig ett par timmar att komma ihåg att jag trycktes ihop som en jävla sardin bland alla människor när dörrarna till Veronica öppnades igår och fick den där trästolpen utanför Teaterladan rakt in i benet. Inte nog med det stod alla på mina fötter och jag blir arg när folk står på mina fötter och trycker ner hälen hårdare när jag försöker komma loss så den där stackars bruden höll jag nästan på att slå till innan jag kom loss.
Låvähs arm såg lagom rolig ut efter det; uppskrapad mot den där stolpen, svullen och något stort blåmärke direkt efter att hon kommit loss.
Ännu en anledning till att hata människor; respekten försvinner på konserter. Fick en galen asiat bakom mig också på spelningen som lutade sin arm på mitt huvud och puttade på allt och alla runt omkring. Och han höll aldrig käften heller, han stod och babblade hela tiden.
Jag träffade dessutom Julia från Little Marbles och fick en autograf. Och förra året snodde jag Popadelica-planscher till alla och i år snodde jag en till mig själv igen. Vad fick jag veta ett par timmar senare? Jo, att de var gratis.
Natten spenderades hos Kims mamma. Kim fick komma och hämta mig i Värnamo efter Popadelica, längre skjuts gick inte att få, men jag klagar inte, det var snällt bara att få skjuts ända dit! Och det var så jävla skönt att slippa mardrömmarna för en gång skull; första mardrömsfria natten på ett tag, nu var det bara massa konstiga drömmar som jag trodde var verklighet när jag vaknade.
Nu sitter jag och lyssnar på Royal Republic och ska skriva klart samhällskunskpen innan jag lämnar in den och samtidigt mailar den till Jessica ifall hon skulle hinna göra det sista ikväll.
Kommentarer
Trackback
