you're just too sweet till you get on my nerves and hurt like cavity
"De var bara ord, ljudlösa, som bokstäver på ett papper. Bara ord, men de slet upp hålet
i bröstet. /../ Och, om smärtan någonsin skulle lindras så mycket, skulle jag säkert
känna mig tacksam för all den tid han gav mig. Mer än jag bett om, mer än jag
förtjänade. Kanske skulle jag en vacker dag kunna se det så. Men tänk om det aldrig blev
bättre? Om det blödande såret aldrig läkte? Om skadorna var permanenta,
oåterkalleliga?"
Kommentarer
Trackback
