så nära får ingen gå

Tydligen en sådan där morgon där ingenting känns lika bra som när jag gick till jobbet igårkväll och jag inte alls är glad i att jag ska övningsköra i eftermiddag eller köra på körskola imorgon. Istället vill jag bara ligga och gråta framför Grey's Anatomy och aldrig mer gå till jobbet, aldrig mer övningsköra eller bry mig om allt annat som surrar omkring hit och dit varenda jävla dag.
För ju mer jag tänker på allt, desto mer stressad blir jag, och desto sämre mår jag.

Nej, det är dags att rycka upp sig. Nu har jag haft mitt "down-moment" en stund, nu slänger jag det åt sidan i några veckor.
Jag får väl helt enkelt se fram emot onsdag och helgen.

För att byta ämne hade jag en himla fin helg. I fredags var vi på Bongo och hade det mysigt i några timmar innan det var dags att bege sig.
I lördags spenderades hela dagen på soffan hos Pihlgren; vi tittade på Monsters University, åt pizza, började titta på The Conjuring som jag somnade ifrån och sedan kom det lite folk och vi tittade på ishockey. Som jag också somnade ifrån. När de hade begett sig åkte vi till Max och hämtade mat och skulle titta på Schindler's List - och jag somnade. Vid 22 vaknade jag och sa "nej, nu går vi och lägger oss!" men ångrade mig när jag såg vad klockan var med argumentet "jag ska jobba imorgon, jag kommer vakna vid 4 inatt och inte kunna somna om". Istället la jag mig på soffan och sov två timmar till...
Igår var nästan bara att äta frukost och sedan körde Pihlgren hem mig. Gick och la mig och sov fem timmar till innan jag gick upp och åt, duschade och sedan ner till jobbet.

Och som från ingenstans blev jag helt plötsligt supertrött, så det är ta mig tusan dags att sova nu. I eftermiddag ska jag som sagt övningsköra och plugga lite teori. Kanske spela Sims också om jag hinner. Köpte nya Sims-spel vid löning men har bara hunnit spela en enda gång...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0