tattoo with a misspelled name

Helt plötsligt insåg jag hur jag stortrivs med allting, hur mycket jag kommer sakna det ena efter det andra.
Jag har världens finaste familj.
Jag har världens finaste pojkvän.
Jag har världens finaste vänner.
Jag har världens finaste arbetskamrater.
Jag har världens finaste katt.

Jag saknar mamma när jag varit hos min pojkvän några dagar. Jag saknar Neo och Alvin konstant och det känns som att de växer så mycket för varje gång jag ser dem att jag knappt hinner med.
Jag saknar min pojkvän så fort han går utanför dörren på morgonen för att åka till jobbet och vi hunnits träffas i tio minuter för att jag precis klev innanför dörren.
Jag saknar mina vänner varje dag.
Jag kommer sakna mina arbetskamrater och alla knäppa skämt som dras varje natt när jag slutar.
Jag saknar min katt varje dag som hon inte sover med mig, eller jag sover med henne, beroende på om jag är i Forsheda eller Vaggeryd. Och jag får så dåligt samvete för att jag är ifrån henne.

Men samtidigt längtar jag otroligt himla mycket till så himla mycket mer. Jag längtar lite smått till att börja plugga igen. Jag längtar tills jag får veta om det blir en flytt eller inte.
Jag hoppas ju att det blir en flytt för det skulle innebära det bästastebästaste i min värld just nu. Att vi i så fall flyttar ihop. Blir sambos. Det kändes konstigt att skriva det, haha! Men det är det jag längtar mest till. Även om det ligger månader fram i tiden i så fall.

Och jag längtar till fredag då en fika är svagt inplanerad med en fin arbetskamrat. Jag längtar till söndag då vi har möte på ena jobbet och grundaren till Harrys ska komma. Jag längtar till nästa fredag då jag får träffa mina vänner och umgås.
Konstigt nog längtar jag också efter helgen, trots att jag jobbar både fredag och lördag och det faktiskt blir 13 kvällar/nätters sammanhängande jobb för mig. Men allt annat är ju så jävla bra så det gör inte ett skit!


Snodde bilden från Koffe också, jag har inga bilder på oss tillsammans. Utom den bilden där Soran är med.

Kommentarer
Postat av: Karro

Innan ni flyttar ihop vill jag också träffa honom! Haha!
Men vad skönt att livet är på topp och faktum var att jag fick lite mindre jobbångest när du skrev om alla knäppa skämt på jobbet, blev liksom som en liten påminnelse om att man faktiskt kan ha kul på jobbet också.. :)

Svar: haha, det är klart du ska få det!
åh, vad skönt att höra det! :D man blir lite förvånad ibland över hur roligt man kan ha på jobbet, och så den där lilla känslan man får ibland, "undra vad som kommer krångla idag?" den är också lite smårolig att gå med ibland :)
linn

2014-01-14 @ 09:45:07
URL: http://karrom.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0